Sidmall för tabeller och större illustrationer

0
 

En sammanställning av betänkanden och motioner (1971-97), vilka föreslår att psykoterapeutisk behandling bör finansieras genom det allmänna försäkringssystemet.

Sammanställningen innehåller två betänkanden från början av 1970-talet. De sammanfattar bl a vad som hänt under perioden 1961-75. Motionerna, 43 om finansieringsfrågan och 8 om psykoterapiutbildning, sträcker sig från 1970 till 1997. En av dem, 1979/80:487, hävdar att “frågan om försäkringskasseersättning“ behandlats i “riksdagsmotioner ända sedan 1940-talet“. 
 

En enkel sammanfattning av innehållet i ovan nämnda material:

A. Staten utbildar psykoterapeuter sedan 1978. B. Staten legitimerar psykoterapeuter sedan 1985.

C. Men staten tar inte på sig betalningsansvaret för psykoterapin utan överlåter det till den enskilde patienten. 

Man bör därför kunna instämma med motionärerna som samtliga framhåller att svensk sjukvård ännu inte levt upp till kravet att behandla psykiskt och fyskiskt lidande på likvärdigt sätt. 

En något mer utförlig sammanfattning av materialet visar att Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 38 /1971 förespråkar en försäkringskasselösning. Man hänvisar till en motion 1971:130 av herr Wiklund, som anhåller om att psykoterapeutisk verksamhet ersätts över sjukförsäkringen. I betänkandet hänvisas till 1961 års sjukförsäkringsutredning lämnad 1970 (SOU 1970:56). Utredningen citeras: “Enligt utredningens mening är det motiverat att utvidga den nuvarande ersättningen även till andra behandlingsformer“. Socialförsäkringsutskottet instämmer med utredningen och säger alltså redan 1971 att “en slutlig lösning av denna fråga“ är möjlig när “frågorna om utbildning och legitimation“ är avklarade. Utbildningen startades vid universitet 1978 och legitimation ges av Socialstyrelsen från 1985. 

Ett nytt betänkande lämnas av Socialförsäkringsutskottet 1973, nr:25/1973. Betänkandet hänvisar till en ny motion av herr Wiklund, 1973:283. Utskottet finner efter behandling av motionen åter att det är “angeläget att bestämmelserna ändras så att de medger rätt till ersättning även i sådana fall då psykoterapeutisk behandling utförs av annan än läkare“. Betänkandet godkändes av riksdagen. 

Totalt har ca 50 motioner överlämnats till riksdagen. I alla föreslås en försäkringskasselösning. Motioner har skrivits av representanter för alla partier; c, s, m, fp, v, mp. 

Motionerna tar upp:

1) Socialförsäkringsutskottets två betänkanden 1971 och 1973. 

2) Socialstyrelsens brev till regeringen 1987 09 21: “En adekvat tillgång på kvalificerad psykoterapeutisk behandling måste enligt styrelsens mening vara en grundläggande förutsättning för att bättre komma till rätta med de folkhälsoproblem som de psykiska störningarna utgör. Socialstyrelsen hemställer att socialdepartementet måtte vidta åtgärder för att göra behandling hos legitimerad psykoterapeut ersättningsberättigad via det allmänna sjukförsäkringssystemet“ (Se motion 88/89 Sf 243 och 90/91 Sf 245). 

3) “att Dagmaröverenskommelsen inte väsentligt bidragit till att förbättra förhållandena“. 

4) “att psykoterapi har goda förebyggande och rehabiliterande effekter. Dessutom är det från samhällsekonomisk synpunkt gynnsamt att den som går i psykoterapi inte behöver lång sjukskrivning eller inläggning på sjukhus med de höga kostnader som såväl sjukhusbehandling som sjukfrånvaro innebär.“ (Jan-Erik Wikström och Barbro Westerholm) 

5) att de hinder som enligt betänkandena tidigare funnits nu undanröjts, dvs statlig utbildning och legitimation ges. 

6) att det är ett rättvisekrav att psykoterapeutisk behandling hos privat psykoterapeut ersätts såsom behandling hos läkare som ger psykoterapeutisk behandling. 

7) att den privata behandlingen visat sig behövas och vara efterfrågad. 

Man hänvisar också till att finansieringsfrågan har behandlats ett stort antal gånger, att myndigheter, utredningar osv. flera gånger hävdat att ersättningsfrågan snart bör och kan lösas. 

Vilka har undertecknat motionerna?

En motion 90/91 Sf 247 har undertecknats av representanter från samtliga partier: Anders Svärd ( c ) Håkan Strömberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars Ernestam (fp), Karl-Erik Persson (v). 

Följande socialdemokrater har undertecknat: 

Kerstin Jordan, Berit Frändås, Lilly Bergander (75/76:1208) Marianne Carlström, Birthe Söderstedt (87/88: So 222), Ines Uusman, Sören Lekberg, Lennart Andersson (Sf 296), Torgny Larsson (Sf 348), Håkan Strömberg (90/91:Sf 247). Vidare har Iréne Vestlund och Sture Ericsson två gånger motionerat om utbildning i psykoterapi, respektive inrättande av professur i psykoterapiforskning (86/87: Ub 527 resp. 85/86: Ub 708. 

Motioner har skrivits av många bekanta partirepresentanter såsom: 

Ingemar Mundebo, Ingegerd Troedsson, Lars Werner, Gullan Lindblad, Jan-Erik Wikström, Ines Uusman, Siw Persson, Ragnhild Pohanka, Gudrun Schyman. 

Sammantaget har c:a 100 riksdagsledamöter motionerat om att psykoterapeutisk behandling bör ersättas via det allmänna försäkringssystemet 1970 – 1997.